Vart försvinner känslor



Frida:
Dag tre på uppdraget: visa sin konst, samt att bjuda in en konstnär att göra detsamma, Lovi Nässén nu är det din tur!
 
Utmaning på facebook, men en rolig grej. För att inte tala om att det är ett jättebra sätt för mig att påbörja skrivandet här. Först ut ett skolprojekt. 
 
 
Projektet i måleriet gick ut på att måla kubistiskt utifrån ett eget kollage. Det här var en uppgift som jag inte hade en aning om hur och vad jag skulle göra. Men det var bara sätta sig med sax, papper, tapet och lim. 
Så den till vänster är själva "orginalet" eller om man ska kalla det för en förlaga till min oljemålning (den till höger). Viktigaste i uppgiften var att hitta de rätta färgerna (blanda och kladda färg tills man vart galen och såg olika färgblandningar i allt man såg). 
 
Så vad betyder den här för mig? Vad tänkte jag? 
Egentligen är jag kanske inte så jätte nöjd med att säga mina tankar kring den för jag vill gärna att man ska se och bilda sin egna uppfattning. Men om ni gör det nu så kan ni fortsätta läsa sen. ;)
 
Det symboliserar så himla mycket för mig. Den här tavlan var en sån som jag inte hade så mycket hopp om när jag gjorde den, men jisses när jag vart klar så kände jag bara att jag älskar den. Jag ser den som en bildlig form av att hitta sig själv. Vi föds alla med olika mönster, vackra mönster, vågiga mönster. Men någonstans byter man bort dom. Skäms man över sina mönster? Tycker man att sina egna mönster skiljer sig från alla andras? Man byter bort dem. Klipper bort en del och sen ännu en för att byta ut dem mot en kal,kall och opersonlig del. Man vill inte ses eller märkas för det som utmärker en, alla vill vara som alla andra.
 
Mycket av tavlan kretsar kring bröstet. Mönstrerna (de sista man klipper bort) som böjer sig och bildar som en ring kring hjärtat. Mycket av det jag målar har nog någon eller något kretsande till bröstet, det roliga är att jag kom på för inte så länge sen varför jag gör många bilder så. Det är i bröstet, halsen som min ångest sitter, när ångesten blir som starkast är det där det smärtar och är svart. Så därför har bilden mycket som snurrar och virrar runt i bröstet. Det är dit jag kopplar alla känslor och extra påtaglig blir det med "fuck you" fingret. Ett hat i allt kaos, man ska visa hur stark man är fast ens hela personlighet krakilerar och bryts samman.I samband har vi bröstet, som jag tycker visar väldigt mycket på blottläggning och kraftfullt intryck. 
 
Bakgrunden är mera tänkt på att visa hur livlig, hur levande och underbar världen faktiskt är, men att det är vi sönderklippta människor som gör världen lite stelare och hemsk.
 

Lovi | |
Upp